TJA

Idag blev jag väckt precis efter att jag hade somnat om, då var klockan ungefär nio. Jag blir väckt av min mamma som ringer ocg säger att jag måste lämna en ryggsäck till noah på hans skola. Klockan är fortfarande nio. Jag gick upp, satte på mig kläderna och gick till hans jävla skola. Lämnar väskan, får sen reda på att han inte alls behövde den -.- Mamma ringer igen, har du lämnat den frågar hon. Ja, savarde jag. Okej bra, när du kommer hem diska,städa,tvätta kldäder. RULLA TILLBAKA BANDET, Jag fick inte ens ett tack för att jag gick upp 9 på morgonen och gick till noahs skola. Kalla mig crybaby,mes,pussy, men jag gör alltid något men får aldrig höra ett tack. Exempelvis, förra veckan tvättade jag kläder och fyllde 5 maskiner, och torkade de, sen vek jag de. Tack? Nej, det existerar inte här. 

 

Så om ni vill vara goda medmänniskor, säg tack. 

 

 

Shit vad jag klagar, jag ska vara tacksam att jag ens kan gå ut utanför dörren utan att behöva känna mig rädd, att de är fred här, inga bomber. Att noah ens går i skolan. Hatar att tänka såhär egentligen. Samma sak när man fyller år eller när det är julafton. Man blir ju alltid lite ledsen eller sur om man inte fick det man ville. Men att vi ens har råd att ge varandra något är ju en blessing bara det.